sad but true

jag kan inte annat än gråta när jag ser bilder / filmer på oss.
det tar hårt i mig och just nu känns det som att halva hjärtat är på andra sidan jordklotet.


har precis varit ute en lång promenad med pappa & lillsis.
det behövdes.
mitt i allt ringde emma & frågade om jag ville komma bort och tjabba lite.
så vid tio över nio ska jag vara på stationen och möte henne, sen vidare hem till henne
för lite snack och mys.
jag hoppas det inte blir för jobbigt.
då kommer det spricka.
tack emma för allt du ger mig.! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0